Musikkårens historia i korta drag

Delar av texten är hämtad ur jubileumsskriften från 1995

En tradition med gamla anor

Blåsmusiken har mycket gamla anor i Åtvidaberg. Redan på 1700-talet nämns en orkester i brukets räkenskaper. Jan Carl Adelswärd (1776-1852) anställde 1834 "Musiquedirektören E G Hönicke, som hade en så hög lön som 600 rdr om året jämte naturaförmåner. repetitionerna hölls i en stor sal i hans tjänstebostad, i det röda huset i Klockarängen, nu Klockaregatan 4.

Här höll en musikkår på ca 25 man till. Instrument, noter och uniformer samt ersättning för förlorad arbetsförtjänst stod bruket för. Musikkostnaderna låg under många år runt 3000-4000 rdr per år. En ansenlig summa omräknad i dagens penningvärde!

 

Hönicke kom att efterträdas av en man vid namn Böhme. Denne Böhme föraktades av den tidens organist, Johan Lindberg (1823-1905) även kallad "Postis" (han var ortens postmästare från 1855). Lindberg såg Böhme som representant för den okultiverade musiken och han kunde inte smälta att han själv utestängdes från sin orgel på julottorna. Då skulle nämligen mässingsorkestern spela. Organisten tyckte att "den där Böhme, han spelar ju aldrig annat än valser och polkor och sån där smörja - och så blåser de Hosianna falskt på julottan."

 

År 1873 tillträdde Musiksergeanten Svahn. Han dirigerade och spelade tenorhorn. Men man musicerade inte bara för Adelswärds. 1869 uppfördes musikpaviljongen i Klockarängen. Där inne satt orkestern och spelade medan Åtivdabergarna dansade på Klockarängen. Just Svahn lär ha haft två mycket vackra och danslystna döttrar. Klockarängen och Fabrikskullen (där Hembygdsgården nu ligger) var Åtvidabergs nöjescentra på somrarna, ända fram till 1908 då Folkparken kom till. Även på 40-talet användes paviljongen flitigt. 1941 anhåller Blåsorkestern om att elektrisk belysning "måtte inmonteras å musikpaviljongen i Klockar-ängen." Denna begäran beviljades dock inte.

 

Från 1870 finns ett fotografi på Åtvidabergs Blåsorkester. I mörka guldknappsförsedda kavajer med skärp och tillhörande ljusa byxor står ett 20-tal herrar uppställda. Av denna blåsorkester fanns vid sekelskiftet endast en sextettkvar. "Gubbarna" eller "1:an" var deras namn. Så småningom bildades också en oktett och en kvartett. Dessa tre grupper spelade ofta upp till dans på Fabrikskullen, vid kanonkullen, eller i Folkparken. Söndagskonserter i Klockarängens paviljong bjöds det också på.

Men det var inte bara inne i samhället det bjöds på underhållning. Dessa herrar reste med häst och vagn runt i bygderna och underhöll med sin musik. Blåsmusiken har alltså mycket djupa rötter i Åtvidaberg.

 

Åtvidabergs Blåsorkester bildas

Så 1920 beslutar kyrkoorganisten Karl Engquist att bilda en Blåsorkester. Det var en oktett, en kvartett och en sextett som då slogs samman till en liten orkester. Carl Engqusit blev också den förste ledaren för Blåsorkestern. Ganska snart blev behovet av en 1:e klarinettist mycket stort. Så stort att Åtvidabergs Industriers Facitfabrik anställde Musikfuriren vid I5, Arvid Eriksson. Han skulle på fritiden dels spela 1:a klarinett i orkestern, dels undervisa, leda samt nyrekrytera orkestermedlemmar. Han undervisade inte bara i klarinett utan i samtliga blåsinstrument och trummor!

 

I mitten av 20-talet kom en man vid namn Wilgot Åström till Åtvidabergs Blåsorkester som dirigent. Han arbeta också som hovmästare på Åtvidabergs Hotell. Han var musikaliskt utbildad i det militära som klarinettist. När han lämnade orkestern blev musikdirektör Erik Nyström ny ledare för en tid. Efter Nyström kontaktades musikdirektör Johan Rösell vid Kungliga Livgrenadjärregementet (I4 i Linköping), och han åtog sig att leda orkestern. Han lämnade orkestern av åldersskäl 1944 och då anställdes Gunnar nygren av Åtvids Musikförening.

 

Gunnar Nygren kom att stanna som ledare för orkestern i 25 år. Han skrev också egen musik och även arrangemang. Dessa noter har Musikkåren än i dag i sin ägo, och då och då dammas något av denna musik av och används. Sedan 1920 har alltså Åtvidabergs Blåsorkester fungerat utan några uppehåll. Det är därför vi har 1920 som just vårt födelseår, fast någon form av Blåsorkester funnits i Åtvidaberg mycket längre.

 

Vårmarschen

Från 1920 fram till dags dato har kåren gått sin trditionella Vårmarsch. "Varenda år när uti knöpp står björk, syrén ch sälg, går Åtvids borna tidigt öpp och hör på vårrevelj." Så skaldade åtvidabergspoeten Ingvar Ramstedt när Blåsorkestern hade sitt 40-årsjubileum 1960. Endast ett år, 1941, har vårmarschen ställts in p.g.a. dåligt väder.

Ett år regnade det hela marschen, med påföljd att samtliga uniformer krympte...

 

Musikbåten

En annan lite speciell musiktradition för Åtvidaberg är Musikbåten. 1836 vet man att en ny musikbåt anskaffades som ersatte en ännu äldre båt. Den här nya musikbåten var en stor öppen roddbåt. På 1900-talet kom en tredje båt som fungerade en bit in på 50-talet. 1952 skänkte Disponent Elof Eriksson och Baron Erik Adelswärd en ny Musikbåt till Åtvidabergs musikliv. Den fjärde musikbåten, den som nu är i bruk, hade sin jungfruresa i maj 1987.

De första musikbåtarna sjösattes alltid 1 maj i Bysjön och på söndagarna konserterade orkestern för familjen Adelswärd utanför Adelsnäs, medan folket i Åtvidaberg samlades vid Kanonkullen för att höra musiken från "sin" sida av sjön.

 

Åtvidabergs Musikförening

När Åtvidabergs Blåsorkester bildades 1920 blev den medlem i den större musikorganisationen - Åtvidabergs Musikförening - som då hade funnits en tid. Bakom den stod Fideikommissarien Baron Theodor Adelswärd som alltså därigenom stödde blåsorkestern ekonomiskt.

Musikföreningens syfte var att hålla musiklivet i samhället vid makt "dels genom att anordna konserter och musikunderhållning såsom parkkonserter, konserter i Musikbåten, sång och musik vid julgranen och å Kristi Himmelfärdsdag, marschen genom samhället första maj, å Svenska Flaggans Dag, m.m. Dels genom befrämjande av musikundervisning."

Kostnaderna för detta och för musikledaren täcktes alltså genom årliga anslag från Baron Theodor Adelswärd. Stort ekonomiskt stöd kom också från Disponent Elof Eriksson (som 1922 blev ny chef för dåvarande Åtvidabergs Förenade industrier), Köpingen, AB Åtvidaberg-Facit, ÅSSA och flera privata givare bidrog så småningom också.

 

Blåsorkestern under 40-talet

Under första delen av 40-talet var alltså J Rösell blåsorkesterns ledare. Rösell bodde dock i Linköping och inför varje spelning tillfrågades han mycket artigt brevledes om han möjligen kunde tänka sig att leda orkestern vid dessa tillfällen. I ett sådant brev från den 14 maj 1941 kan man läsa följande:

"Undertecknad har nu varit i förbindelse med Kyrkoherde Hultqvist angående musik från kyrktornet Kristi Himmelfärdsdag. Därvid bestämdes, att vi traditionsenligt skola spela mellan kl. 8-9 f.m. Vi hava undersökt möjligheterna till en repetition på onsdagen, men detta har visat sig omöjligt, enär en del av orkestern då spelar på annat håll. Dessutom anordnas en stor fest i Folkparken, dit säkerligen många vilja gå. Samtidigt härmed vilja vi fråga, om Direktör Rösell möjligen har tid att stanna i Åtvidaberg för en konsert i Klockarängen vid halv 1- eller 1-tiden samma dag. Programmet vid denna konsert blir bland annat Orfeus i underjorden, overtyr, Från gamla glada tider, Kunsterleben, vals, mfl. Detta program har vi repeterat tidigare, men det vore kanske lämpligt, om vi kunde ha en repetition mellan kyrktorns-musiken och konserten. Jag blir tacksam för Direktör Rösells meddelande angående ovanstående. Med utmärkt högaktning, F. Lill /MK."

 

Viss ersättning utbetalades till medlemmarna och 1941 kunde man komma upp i ca 10-15 kronor per år.

 

1941 togs offerter in på 28 uniformer. Priset låg runt 3.000.- för byxor och rock. För 28 mössor tillkom ca 500:-

Enligt ett brev undertecknat av Elof Eriksson var Åtvidabergs Industrier beredda att hjälpa till vid anskaffandet av de nya uniformerna. Premiär för de nya uniformerna blev det till Vårmarschen den 3 maj 1942.

 

Idag kopierar man helt enkelt noter så att alla medlemmar har egna kopior. Något som inte var så enkelt på 40-talet och därför medförde vissa krav på försiktighet vid hanteringen med noterna. I ett brev från 1943 till ledaren J Rösell kan man läsa följande:

"Igår vid repetitionen gjorde vi den obehagliga upptäckten, att noterna på potpurriet var skrivna med vanligt bläck och ej som de borde ha varit med notbläck, som bekant är ju sådan skrift tämligen värdelös, då några droppar vatten kan förstöra hela stycket. Så t.ex. råkade igår några droppar ur en klarinett komma på noterna, varvid ett par takter blev oläsbara. Vi bedja direktör Rösell i fortsättningen använda notbläck och betala vi givetvis alla merkostnader härför."

 

Exempel på vad som kunde spelas under 40-talet: Ouvertyr till Kalifen i Bagdad, Tiggarstudenten, Wiener-Blut, Under takåsarna i Paris, Göta Lejon, och Beens majsång, som än idag spelas vid Vårmarschen!

Under 40-talets senare år hade orkestern ca 20 medlemmar. 1947 var stämbesättningen ej fulltalig.

 

Blåsorkestern under 50-talet

1050 var det dags för Blåsorkestern att fira sitt 30-årsjubileum. Det gjorde man med en jubileumskonsert i Ordenshuset. Inträdet var 50 öre. Samtliga musikstycken som då spelades var arrangerade av Gunnar Nygren.

I samband med konserten utdelade Riksförbundet Sveriges Amatörmusikkårer, genom dess ordförande Ragnar Eliasson, förbundets medalj, till de som på ett synnerligen förtjänstfullt sätt understött musiklivet i Åtvidaberg under lång tid. Dessa var Disponent Elof Eriksson, Baron Eric Adelswärd, samt Disponent Werner Jyllig. Efter konserten gav orkestern supé.

1952 var medlemsantalet i orkestern 24 stycken. Man konserterade vid ett 20-tal tillfällen runt om i Åtvidaberg, samt vid Söderköpings Brunn den 27 juni i två timmar inför en publik av ca 1000 personer. Däremot kom bara 11 personer till orkesterns konsert i ordenshuset i Falerum den 23 april...

 

1954 ökade orkesterns medlemsantal till 27. Detta berodde på att den lärlingsutbildning som bedrevs började ge resultat. Sex elever från Folkskolans gossorkester togs upp som medlemmar i orkestern.

 

Man konstaterade också att "orkesterns uniformer sjunger eller kanske spelar på sista versen". Tyvärr hade man inte pengar till nya. Detta löste sig dock genom att AB Åtvidaberg-Facit, Baroniet Adelswärd, ÅSSA, Åtvidabergs Köping, samt Lions Club bidrog med pengar.

Den totala summan för uniformerna blev 6.369:-. De invigdes till Vårmarschen 1955.

Under 1955 firades också 35-årsjubileum. Detta gjordes söndagen den 21 augusti i samband med Adelsnäsfesten. Samtliga då medverkande kårer intog lunch på Bruksmässen (AB Åtvidaberg-Facit stod för kostnaderna) där orkestern hyllades av gästande orkestrar med tal och blommor samt från Vimmerby orkester dessutom en minnesgåva.

Under 50-talet medverkade orkestern ofta i Överumskarnevalen och vid fotbollsmatcher. Musikföreningen bidrog med pengar till notinköp, instrument och instrumenttillbehör.

 

Blåsorkestern under 60-talet

1962 hade Åtvidabergs Blåsorkester 24 medlemmar. Dessa var fördelade på en Ess-klarinett, en flöjt, fyra klarinetter, en Ess-kornett, tre trumpeter, fyra tenorer, en Baryton, två basar, tre horn och tre trummor och en på beckar. Det satt alltså bara en person på varje stämma ungefär, vilket förklarar varför orkestern var så känslig för om en enda medlem inte kunde delta i en spelning eller slutade.

 

Facits goda vilja gentemot orkestern har ju tidigare nämnts. Men denna välvilja bestod inte bara i ekonomiskt bidrag till orkestern. Som ett exempel på detta akn nämnas ett brev till AB Åtvidaberg-Facit från 1963. Där kan man läsa om hur de Facitanställda får tillgodoräkna sig speltid som arbetstid:

"Som representant för Åtvidabergs Blåsorkester får undertecknad härmed framföra ett önskemål från facit-anställda medlemmar inom orkestern, vilka enligt överenskommelse med företagledningen skulle utföra extra arbete den 14.9, men som genom sin medverkan i orkestern måste begära premission härifrån. Önskemålet utmynnar i en vördsam hemställan att deras insats i Blåsorkestern måtte tillgodoräknas dem, såsom uppfylld arbestkvot på arbetsplatsen den 14.9."

 

Facit stod också för maten efter Vårmarschen under flera år på 60-talet.

 

1963 firar Åtvidabergs Köping 550 år. För Blåsorkesterns del innebär det att vänortsorkestern från Tuborg gästade Åtvidaberg och spelade på ett flertal platser i Åtvid.

 

Under 60-talet hade Blåsorkestern en damklubb. (Det är ju bara män som spelar vid denna tid!). Vid årsmötet 1964 förärades damklubben med 50:- för sitt arbete. Revisorerna fick då också i uppgift att granska damklubbens förvaltning av de anförtrodda medlen! Men redan två år senare upphörde damklubben på grund av bristande intresse och deras kassa som nu bestod av 64,80 överfördes till orkestern.

 

1965 gjorde Blåsorkestern en resa till Köpenhamn och Tuborgs Blåsorkester.

 

1966 gjorde bristen på en klariettist och en flöjtist att Blåsorkestern hade vissa problem vid val av musik och med att åta sig vissa spelningar. Visserligen gav Musikföreningen löfte om att orkestern fick hyra in musiker från annat håll i viss utsträckning, men det var ju inte någon bra lösning. Man annonserade och fick svar. Men de intresserade lyckades inte få något arbete på orten och avstod därför från medverkan i Blåsorkestern.

 

Under 1967 gjordes vissa omdisponeringar av orkestern. Medlemmar som slutat kom tillbaka. Men sökte och fick 5.000:- i bidrag av kommunen för att kunna bilda en ungdomssektion inom kåren. Detta för att skapa grund för rekrytering av nya medlemmar. Nio nya medlemmar kunde hälsas välkomna och medlemsantalet var nu uppe i 33. I och med detta såg medlemmarna lite ljusare på tillvaron igen och 1967 blev ett mycket aktivt år med ca 30 spelningar! Plus repetitioner förstås.

 

Musikföreningen såg med oro på utvecklingen av musiklivet i Åtvidaberg. Endast en musikledare ansågs för lite med tanke på folkmängden. Ytterligare en anställd musikledare skulle kunna ha full sysselsättning med kommunal musikskola och ungdomsorkester, konstaterade man.

Detta år gav Musikföreningen inga pengar till Blåsorkestern. När trumlärare Olle Thornberg fått sitt arvode på 10:-/tim och musikderaktör Nygren fått sin lön på ca 1.500.-/månad och diverse andra omkostnader var betalda så var pengarna mer eller mindre slut. Orkestern fick söka pengar hos köpingen istället där Fritidsnämnden just tillsatts.

 

Fotbollen var ju stor i Åtvidaberg på den hrä tiden vilket också märks på antalet spelningar just på Kopparvallen. Det kunde röra sig om ganska många tillfällen på ett år. Just detta att man spelade på de allsvenska matcherna var ett tungt vägande argument när det nu var dags att begära pengar till nya uniformer igen. Vid den här tiden (1968) hade blåsorkestern en ljus sommar- och en mörk vinteruniform. Sommarockarna behövde dock förnyas, vilket ansågs bli för dyrt. Det var också svårt att få tag på tyg. Tanken på en mer allround uniform började växa fram. Kommunen bidrog till uniformerna med 10.000:- som skulle fördelas över tre år.

 

Under 60-talets sista år omdisponerades basunsektionen och fick tre tromboner. Också saxsektionen utökades och man kunde bättre anpassa sig till de olika arrangemangen som kom ut på marknaden. Olika smakinriktningar var nu lättare att tillgodose.

 

1969 gick Gunnar Nygren bort. Under 25 år hade han varit blåsorkesterns musikaliske ledare. Under denna tid svarade han också för den enskilda musikundervisningen. Otaliga var de arrangemang han skrev till orkestern och därmed satte han sin personliga prägel på orkestern. Efter Gunnar Nygrens bortgång fick orkestern börja köpa lämpliga arrangemang utifrån istället. Musikfanjunkare Emil Johansson hoppade in som dirigent efter Gunnar Nygren.

 

Blåsorkestern under 70-talet

Under 70-talet började männin i orkestern få konkurrens av allt fler tjejer. Detta berodde till stor del på att kommunala musikskolan nu fått fart på sin verksamhet. Framförallt var det träblåssidan som utökades. 1971 fanns 218 elever vid musikskolan och 10 lärare. En elevblåsorkester hade startat och en expeditionslokal hade anordnats i Alléskolan för musikledaren (Lars Bringehed). I oktober flyttade Blåsorkestern från Stallet där man haft sina repetitionslokaler sedan 1963. Ny träningslokal blev Samrealskolan. Den låg där församlingshemmet nu ligger. Olov Kvarforth utsågs 1972 som ny musikledare i kommunen, han blev även orkesterns nya ledare. På ett möte 16 oktober fattades beslut om att Åtvidabergs Blåsorkester skulle ändra namn till Åtvidabergs Musikkår.

 

1973 hade ungdomsmusikkåren börjat få allt fler spelningar och därför inköptes uniformer till dem. Den bestod av en blå clubblazer, grå kjolar/byxor och vinröd basker.

 

1974 konstaterades att Musikkårens uniformer var dåliga och otidsenliga igen. Några pengar till nya fanns dock inte, utan man fick vänta till 1977 då Musikkåren fick 20.000:- av kommunen till 34 stycken nya uniformer. Samma år slutade Olov Kvarforth sitt uppdrag som ledare för Musikkåren och trumpetaren Hans Malmqvist tog över taktpinnen.

Vid årsmötet 16 januari 1978 väljs för första gången en tjej in i kårens styrelse. Det var Britt Jonsson som blev styrelsesuppleant.

Musikstyrelsen upphörde från årsskiftet 1978/79.

Under hela 70-talet spelade Musikkåren flitigt i kommunens ytterområden. Björsäter, Yxnerum, Grebo och Falerum besöktes vid lera tillfällen. 1:a maj spelade man i Norrköping eller Valdemarsvik.

 

Musikkåren under 80-talet

1980 firade Åtvidabergs Musikkår sitt 60-årsjubileum. Det blev en jubileumskonsert i Sporthallen med Lekande Sisters, tre sjungande systrar även de från Åtvidaberg. Programvärd var Sven Trolldal.

Musikkårens styrelse kämpar vid den här tiden med en del problem. Styrelsen ansåg sig ha alltför svåra ekonomiska villkor att arbeta efter.  Musikkåren är mycket sårbar, trots många medlemmar. Det var främst inom bas och basunsektionerna det var problem. Under 1984 började styrelsen därför göra tappra försök att göra kåren mer attraktiv och mer spelbar. En bas och en piccolaflöjt inköptes. Uniformerna kompletterades. Man jobbade hårdare för att göra mer PR för Musikkåren. Fler framträdanden planerades (ca 20 var målet). Yngre trumgrabbar började vara med vid marschmusik för att förstärka trumsektionen.

 

Hans malmqvist föreslog vid ett möte i maj 1983 att man skulle höra om det fanns några tjejer som var intresserade av att starta en grupp med drillflickor för att förnya verksamheten lite. Det visade sig att Malmqvists dotter Helena Malmqvist var intresserad och hon blev drillens första ledare. Sedan 1984 har sedan drillen bedrivit sin verksamhet i samarbete med ÅIF. De medverkar vid våra marschframträdanden men även vid konsertmusik.

 

Under 1985 revs Kammarboskolan för att ge plats åt ett nytt församlingshem. Musikkåren hade haft sin repetitionslokal där sedan 1971. Musikkåren fick alltså flytta igen och nu gick flyttlasset till Sandtagsskolan.

 

Ansträngningarna att göra kåren mer attraktiv och öka antalet spelningar gav nu resultat. Under 1985 framträdde kårens 46 medlemmar 19 gånger.

 

1987 slutade Hans malmqvist som ledare för kåren. Lars Sundvall tog över ledarskapet.

 

Under 80-talet hade kåren flera konserter tillsammans med "kändisar". Bland annat Lasse Lönndahl, Anna Söderbäck, Arne hardes, kören Ad Libitum och Sonja Stjärnqvist.

 

1989 gjorde Musikkåren en resa till Oslo 16-18 maj. Att få uppleva stämningen i Oslo 17 maj var en upplevelse. Vi spelade även tillsammans med vår värdorkester Bryn Janitsjar på förmiddagen den 17 maj. Vi deltog dock inte i den stora marschen. Den fick vi avnjuta som publik. Till Vårmarschen 1990 gästade sedan Bryn Janitsjar oss.

 

Musikkåren under 90-talet

Den 10 november 1990 firade Musikkåren sitt 70-årsjubileum med en konsert i Sporthallen i Åtvidaberg. Jubileumskonserten blev en publiksuccé med hela 554 betalande (förutom de som hade fribiljett). Konferensier var inge L Franzén och temat var Musik från förr till nu. Vid jubileumskonserten fick Musikkåren sina efterlängtade fanor, en blågul och en kommunfana.

 

1990 blev Musikkåren också kulturstipendiat och erhöll 5.000:-

 

Till Vårmarschen 1991 gästade den norska Musikkåren Bryn Janitsjar oss igen. Det var Musikkårens 70:e marsch.

 

Så hade det blivit dags för nya uniformer igen. 30 maj 1991 beviljade kommunen ett bidrag på 75.000:- till dessa. Resten fick kåren själv samla in. De nya uniformerna invigdes till Vårmarschen 1992.

 

På höstkonserten 1992 blev det återigen publiksuccé. Musikkåren tillsammans med Stefan Ljungqvist drog en rekordpublik på någonstans mellan 500 och 600 personer. Antalet extrastolar nere på golvet blev mycket stort.

 

1993 kunde Musikkåren ståta med en ny "attraktion", nämligen en kvinnlig tamburmajor. Det var Camilla Thornberg som tog över staven efter Tommy Friström.

 

Under slutet av 80-talet och början av 90-talet har Musikkåren också kunnat ståta med att 3 medlemmar gjort sin militärtjänstgöring inom Arméns Musikpluton.

 

Musikkåren under 2000-talet

I början av 2000-talet flyttade Musikkåren från Sandtagsskolan till Centralskolan.

 

2001 avgick ordföranden sedan 18 år tillbaka, Uffe Johansson. Anders Byström blev ny ordförande.

 

2004 fick Musikkåren sin första kvinnliga ordförande, Lotten Alveling från Västervik.

 

2004 firade Drillflickorna sitt 20-årsjubileum med stor konsert i Sporthallen. Musikkåren var med vid invigningen av flera olika saker: Hälsans Stig, Nya Väg 35 och Kulturskolan i Åtvidaberg.

 

Efter en tung period utan ordinarie dirigent fick Musikkåren 2005 Tommy Friström som dirigent.

 

2008 spelade Musikkåren på Baroniet Adelswärds 225-årsjubileum. Man spelade också på Centralskolans 100-årsjubileum.

 

2008 tilldelades Musikkåren stipendie ur Eric Adelswärds Musikstiftelse. Utdelningen skedde vid en stipendiekonsert i Kulturhuset 29/3 2009.

 

2009 flyttade Musikkåren in i sin nya replokal i Facetten. En stor händelse i kårens historia då man inte haft egen replokal sedan 60-talet, utan fått husera som gäster i diverse gympasalar och musiksalar.

 

2009 firade Åtvidabergs Drillflickor 25-årsjubileum i Sporthallen och man hade bjudit in Västerås Ungdomsmusikkår som gäster.

 

2010 firar Åtvidabergs Musikkår 90-årsjubileum. Detta gör man bland annat genom att bjuda in extra många musikanter till Vårmarschen. Bland annat går stora delar av Överums Musikkår med under marschen, och totalt är man cirka 40 musikanter. Med drillen inräknat så är det över 60 personer som går Vårmarschen 2010. Succé!!

 

2010 tilldelades Musikkåren 2010 års "Åtvidabergs Musikteatersällskaps stipendium till Marcus Larssons minne". Utdelningen skedde av Lions på nationaldagsfirandet i hembygdsgården 2010.

 

2011 fick kåren ytterligare en dirigent. Tobias Eklund och Tommy Friström delade på dirigentuppdraget.

2013 fyllde Åtvidaberg 600 år och det firades genom att Musikkåren ordnade ett tattoo med 200 medverkande musiker i Åtvidaberg. Under hösten hade man även en succékonsert på temat "Musik i Beredskap" med 180 personer i publiken.

2015 hade Musikkåren ett mycket lyckat samarbete med Kulturskolan som ledde till att ett antal barn och ungdomar började i kåren.

2020 fyller Musikkåren 100 år. Firandet skjuts upp flera gånger på grund av pandemin covid-19. Planen är nu att det ska bli av hösten 2022.